the warm breeze of ramadan

 
Idag är det den sextonde Ramadan, den sextonde fastedagen för alla som sedan drygt två veckor tillbaka har börjat vänta in alla sina dagar enligt den Islamiska kalendern - vilket även innebär att halva månaden redan är förbi. För alla andra är det bara en vanlig helgdag utan någon speciell betydelse. Utan någon händelse, eller känsla, eller tanke, eller mening. Bara ännu ett vanligt dygn, en av trehundrasextiofem dagar, ett sandkorn i öknen, en droppe i havet. Men inte för mig. Inte för oss som har inväntat den här heliga månaden med öppna armar och ett hjärta fyllt av passion, för oss som ser fram emot varje ny fastedag med lycka. För oss som vet hur tungt hjärtat känns när Ramadan efter en månad lämnar oss, för oss som varje gång upplever känslan av att ta farväl av en mycket älskad gäst som väldigt sällan kommer på besök. Ramadan lämnar oss nästan hjälplösa men med styrkan och kraften att fortsätta livet med rent hjärta och själ, för det här är månaden som renar våra hjärtan och gör varje steg lättare att ta, det här är månaden som lär och påminner oss om hur vi ska bete oss och vara resten av året för att behålla känslan av frid och harmoni.
 
Många tror, även många som fastar, att Ramadan bara handlar om hunger och törst. Att det handlar om att avstå från mat och att äta sig proppmätt på kvällen. Och att vi gör det enbart för att visa medlidande gentemot de fattiga. Somliga fastar bara av den anledningen för att det har blivit en tradition, men den traditionella fastan som enbart handlar om mat och vatten bör skiljas från den religiösa fastan som handlar om så mycket mer än bara det. Den som har förstått innebörden, den sanna innebörden av fastan, den som fastar inte bara med munnen utan även med tunga, ögon, kropp och själ.. den är lycklig den här månaden. Och vid sidan av allt så är Ramadan ett bevis på hur mycket en människa kan kontrollera sig själv, hur mycket man kan uppnå i sitt liv och hur mycket man kan uthärda.
 
Och så är det den där känslan av gemenskap. Känslan av lugn och frid och fröjd. Känslan av att sitta med familjen tre på morgonen med tunga ögonlock medan hela huset badar i ljus. Känslan av att samlas på kvällen och dela en underbar måltid med sina mest älskade. Känslan av styrka, kraft och vilja. Känslan av kärlek och närhet och lycka. Känslan av givmildhet. Känslan av att dela något stort med främlingar runt om hela i världen. Känslan av att alla dessa främlingar är dina bröder och systrar. Känslan av samhörighet. Känslan som lämnar tomhet när allt det här har passerat. Det, det är den sanna känslan av Ramadan.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Vackert beskrivet mashallah!:) Jag undrar bara om de sista 10 nätterna av ramadan då man ska söka en som är värd mer än tusen månader. Har hört att man ska leta efter den tiden den sista tredjedelen av natten, stämmer det? När är det isf och hur ber man den bönen? :)

2012-08-06 @ 20:56:36
Postat av: Anonym

Vackert beskrivet mashallah!:) Undrar bara, under de 10 sista dagarna av ramadan finns det ju en natt värd mer än tusen månader. Har också hört att man ska leta efter den stunden den sista tredjedelen av natten, stämmer det? Isf, vilken tid blir det och hur ber man den bönene?

2012-08-06 @ 20:59:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Matbloggstoppen

RSS 2.0