nivran

I

Varje ny gryning satt hon vid köksfönstret som vette ut mot skolgården med längtansfull blick. Trots tystnaden som härjade i varje kvadratmeter av huset och borrade ett svart hål fyllt av ingenting i hennes bröstkorg tappade hon aldrig tron om att de en dag kanske skulle komma tillbaka. Hoppet sägs är det sista som lämnar människan. Först när livet, när själen inte längre finns kvar för att låta ett hjärta slå, först då släcks det sista glödet av hopp.

En dag skulle hennes enda son, tillsammans med hennes livs kärlek, fyra bröder, otal vänner och grannar återvända.

Föräldralösa barns snyftningar, en mors övergivna gråt. Fortfarande kunde hon höra de smärtsamma tårarna trilla ner mot marken, slås sönder som kristaller mot den fasansfulla natten.

II

Han var fjorton år.
Han hade längtat med iver till sin födelsedag. Till den dagen då han äntligen skulle få nya skor. Börja på en ny skola. Lära kanna nya vänner. Han hade längtat till allt det som andra fjortonåriga pojkar längtade till. Att få börja leva.

Någonting inom honom sa att snart, snart skulle allt vara över. Det kallblodiga kriget hade hänsynslöst tagit oskyldiga liv under fyra års tid, men han visste.. att det snart skulle ta slut. Bättre tider väntar runt hörnet, så brukade hans mor säga, viska lågt for sig själv nar hon trodde att han sov. Mest av allt längtade han efter det. Han längtade efter tystnaden. Att granaterna skulle sluta eka bland bergen.

Men han visste inte vilket öde som väntade honom. Han visste inte vad en varm, solig dag i juli kunde bringa.
Han hade ingen aning.

III

Hon kunde fortfarande för sitt inre, i detalj, spela upp dagen då de kom. Som om det vore imorse eller igår kunde hon minnas sin sons oskyldiga ansiktsuttryck, förvridet av rädsla, stelt av skräck. Det fanns inte en enda tårdroppe på hans kind. Inte ett enda spår av ont. Bara smärtan i hans gröna ögon när han i förtvivlan försökte finna hennes blick som ett rop på hjälp.

Mamma... hade han viskat. Inget mer, bara det. Mamma. Hans röst ekade fortfarande ut i natten.
Mamma.
Mamma.
Mamma.
Hon hade skrikit, slitit, gråtit, kämpat. Förgäves.
Han är bara fjorton.
Ta inte honom.
Ta mig.
Han är mitt liv.
De hade hotat med att skjuta henne, gycklat om vem som skulle våldta henne först, pratat om att rista in ett serbiskt kors över hela hennes kropp. Men ingenting gjorde så ont, ont, ont som lidandet i den stunden hennes pojke, hennes lilla pojke, slets ur hennes famn.

Hon glömde det inte. Hon glömde det aldrig. Hon kunde inte sluta minnas hur de förde bort dem. Allihop. På rad gick de i tystnad, det enda som hördes var de minstas kvävda snyftningar begravda i sina mödrars bröst.

IV

De gick i en lång rad, två och två.
Händerna bakom ryggen, huvudet nerböjt. Ingen sa något, ingen fällde några tårar.
Alla visste vilket öde de gick till mötes. Att de promenerade rätt in i en skoningslös död. Men ingen sa någonting.
Framför honom gick grannens pojke. Tio, kanske elva år. Han såg ännu mindre ut med huvudet nerböjt och axlarna framåtlutade. De tunna benen såg knappt ut att kunna bära hans kropp, paralyserad av skräck.

Han såg sig försiktigt omkring. Alla gick lika lugnt med blickarna spända på marken framför sig. Som om det var den vanligaste sak att göra en varm dag i juli. Dagen som skulle bli förevigt märkt, föralltid fylld med ljudet av mödrars sorg. Hjärtat bultade hårt, han kunde höra det slå även uppe i huvudet, men lugnet vilade över honom som en förbannelse. Han ville skrika, kämpa, fly. Klösa, riva..

Som i ett töcken, i en dimma av oklarhet tryckte plötsligt en av de skäggiga männen honom ner på marken. Han visste att det inte fanns någon utväg. Han visste att han aldrig skulle få uppleva sin femtonde födelsedag, somna till sin mors röst någonsin igen. Lyssna på hennes viskningar som en vaggning till sömns. Yxan höjdes högt över hans huvud. Han kunde höra sin pappas förtvivlade skrik någonstans långt, långt borta. Smärtan spred sig likt ett gift in i venerna, förgiftade varje sinne, varje tanke, varje känsla.

Bara ett skrik hittade sin väg ut. Ett enda skrik. Sedan blev det tyst.

Hans sista önskan var att hans mor skulle finna honom igen.

V

Det värsta var inte över. Det värsta skulle aldrig ta slut.
Det värsta var att hon inte visste vad som hade hänt honom. Var hade de fört honom? Hur länge hade han plågats? Hade han lyckats fly, överleva? Hade han gråtit, skrikit om hjälp.. eller hade han i tystnad omfamnat slutet? Var är han? Var är hennes älskade? Var finns alla som någonsin höll hennes hjärta kärt?

Sto vas nema?

Trots att hon innerst inne visste att han aldrig mer skulle återvända, trots att hon visste att ingen av de bortförda någonsin skulle återvända, så skulle hon inte finna frid förrän hon kunde få sätta sig vid hans grav. Höja händerna mot skyarna och be en sista bön. Hoppets svaga flamma skulle fortsätta att brinna fram till den dagen någon dök upp i hennes dörr för att meddela att de hittat honom. Först då, när hon identifierat hans kvarlevor och sett den mörkblåa klockan som hade vilat på hans handled dagen han försvann skulle hon sluta vänta varje gryning vid köksfönstret som vette ut mot skolgården med längtansfull blick. Först då, när hon funnit honom igen.

Hennes enda son, en oskyldig själ.

Ett mat-tips är gulaschsoppa, jag tröttnar i alla fall aldrig på det. Det är en sådan där maträtt jag kan göra lite då och då och jag är lika sugen varje gång. Som godast är det när man slänger i en massa olika kryddor som man själv vill ha i. Jag vet aldrig hur mycket och vad jag lägger i, brukar ösa på med kryddor och smaka av och krydda igen ifall det skulle behövas. Receptet är för ca 5-6 portioner.

• 1 stor gul lök
• 6 stora potatisar
• 500 g köttfärs
• 1 burk krossade tomater á 400 g
• 0,5 pkt passerad tomat 
• 2 msk tomatpuré
• 7 dl vatten
• 2 vitlöksklyftor
• Salt, svartpeppar, paprikapulver, oregano, kött&grill-krydda och/eller andra kryddor

Skala och grovhacka löken. Skala potatisen och skär i små kuber. Fräs lök i olja eller smör i en stor gryta, krydda med paprikapulver. Smula ner färsen och bryn tills den får färg, salta köttet och krydda med kött&grill-krydda. Lägg i potatiskuberna, krydda mer med paprikapulver och rör om alltihop. Rör ner tomatkross, passerad tomat och tomatpuré. Häll på hett vatten. Pressa ner vitlöksklyftorna och krydda på. Koka under lock 15-20 minuter tills potatisen är mjuk. Smaka av!

En av de traditionella och underbara kakorna från hemlandet. Till smeten behöver man (nästan 25 st):

Sätt ugnen på 200 grader. Vispa ägg och socker pösigt. Rör ner resten av ingredienserna (som vanligt ska mjöl och bakpulver blandas tillsamans först). Häll smeten i en pappersklädd långpanna och grädda i ca 20 minuter. När kakan har svalnat, skär den i bitar (rutor). Jag kan tycka att bottnet ibland inte blir riktigt så tjockt som jag skulle vilja ha det, så man kan med fördel använda en lite mindre plåt än en långpanna också, alternativt öka lite på ingredienserna och få mer smet. 

 

Om ni gillade kycklingcurryreceptet kommer ni tycka om det här också. I alla fall om ni diggar lax. Att det går snabbt att laga är inte heller fel; den här laxgrytan kan man slänga ihop på en kvart-tjugo minuter. Och koka potatis till, givetvis.

• 500 g laxfilé
• 5 dl créme fraiche
• 1 tärning fiskbuljong
• Dill (mycket dill)
• Salt, peppar och citronpeppar (alltid citronpeppar till lax!)

Skär laxen i mindre bitar. Stek den i olja (alternativt smör), salta och peppra. Häll över créme fraichen, rör om tills det blir en sås och smula i buljongtärningen. Häll på massor av dill och smaka slutligen av med salt, peppar och citronpeppar. Voila!

 

Jag har ett recept på en lite lyxigare variant av vanliga chokladbollar/kokosbollar, som till smaken påminner en hel del om "delicatobollarna". Hemligheten ligger främst i att mixa havregrynet till ett slags havregrynsmjöl. De blir så goda!

• 6 dl havregryn
• 1,3 dl socker
• 3 tsk kakao
• 200 g rumsvarmt smör
• 2 tsk vaniljsocker
• 2 msk vispgrädde
• Ev. mörk choklad

Börja alltså med att mixa havregryn till mjöl i mixer. Vispa smör och socker med elvisp i några minuter. Tillsätt vaniljsocker och kakao under vispning. Häll i hälften av havremjölet, sedan vispgrädde och sedan resten av havremjölet. Parantes; man kan även tillsätta en skvätt kaffe om man tycker om kaffesmak i chokladbollar. Vispa ihop allt och låt smeten stå kall en stund i kylen för att lättare kunna formas till bollar (blir så geggigt annars). Om man vill kan man smälta mörk choklad över ett vattenbad som man sedan doppar bollarna i innan de rullas runt i kokos.

"Gospodaru nas, ne dopusti srcima nasim da skrenu, kad si nam vec na pravi put ukazao."
Ali' Imran, 3:8

En av favoriträtterna här hemma - dessutom enkelt att tillaga. Jag gillar när det smakar mycket curry och brukar ta slut på currykryddburken väldigt snabbt när jag gör den här maträtten.

• 4-6 kycklingfiléer
• 4 dl mjölk
• 4 msk mjöl
• Ca 2,5 dl creme fraiche och 2 dl gräddfil
• Curry
• Svartpeppar
• Salt

Skär kycklingen i mindre bitar och stek i het panna, salta och peppra en aning. När det börjar bli genomstekt, krydda med curry. Rör ihop mjölk och mjöl i en redning. Slå över redningen och blanda i creme fraiche och gräddfil. Rör tills klumparna försvinner. Vill man ha mer sås kan man blanda i mer av alltihop, det förstör inte smaken (behövs bara mer curry). Salta och peppra samt häll i så mycket curry som du känner behövs, smaka av. Serveras med kokt ris (och broccoli!).

• 2 dl vetemjöl
• 1,5 dl rågsikt
• 1 tsk bakpulver
• 0,75 tsk salt
• 1 ägg
• 2 dl mjölk, ca

Blanda alla torra ingredienser i en bunke. Knäck ner ett ägg och vispa försiktigt med elvisp samtidigt som du häller i mjölken. Det ska bli en relativt tjock smet, dvs mycket tjockare än vanlig pannkakssmet (justera mängden mjölk/mjöl vid behov). Hetta upp väldigt mycket olja i en stekpanna eftersom de ska friteras. Doppa en sked i olja så blir det lättare att klicka ut smeten i pannan. Ta en full sked med smet och häll i den heta oljan och stek/fritera på medelhög värme på bägge sidorna. Eftersom de har bakpulver i sig kommer de växa till sig också.

 

Jag tycker det är godast att äta med ost, typ keso-blandning (keso blandat med créme fraiche och lite salt på det) eller vitost med gräddfil. Och definitivt te till.

Jag hade 110 trogna bloglovinföljare på min gamla blogg. Ni vet väl att ni kan följa även denna på bloglovin? Klicka på ikonen under!

För övrigt får ni gärna skriva till mig i kommentarsfälten och berättad vad ni vill läsa och se mer av här, eller helt enkelt ge mig tips på vad jag kan skriva om så jag får en liten inspirationskick.

 

Trots att jag tycker om att baka/laga mat (speciellt baka!) har jag aldrig tidigare gjort en riktig tårta förut (alltid mor min som brukade stå för dem på födelsedagarna), så det här var min första tårtdebut! En överraskning till min älskade make. Och jag är nöjd, om jag får säga det själv. Hade väldigt ont om tid så jag fick bokstavligen "slänga" ihop den men trots stressen blev den lyckad. Jag använde inget specifikt recept, utan gjorde fyllningar lite efter egen smak. Det är väl det som är det roliga med tårtor - fyllningarna? Man kan ju experimentera hursomhelst. Tänkte köra på jordgubbsmousse och vit-choklad-mousse men det sistanämnda hade tagit för lång tid så det blev vaniljkräm istället. Funkade utmärkt som kombo.

Tårtbotten

• 5 st ägg
• 2 dl socker
• 1 dl potatismjöl
• 1 dl vetemjöl
• 2-3 tsk bakpulver

Sätt ugnen på 175 grader. Vispa ägg och socker vitt och poröst. Blanda potatismjöl, vetemjöl och bakpulver i en skål (ordentligt). Rör ner mjölblandningen i äggsmeten, men rör så lite som möjligt. Smörj och bröa (jag använde vaniljsocker) en rund tårtform. Grädda i nedre delen av ugnen i cirka 45 minuter. När tårtbottnen har svalnat, skär den i tre lager.

Fyllning 1: jordgubbsmousse

• 400 g jordgubbar
• Marsanpulver
• 1,5 dl vispgrädde

Mixa jordgubbarna till en slät massa (sockra lite om det inte känns sött). Rör i marsanpulver tills konsistensen inte känns rinnig. Vispa grädden och blande den försiktigt med jordgubbsmoset.

Fyllning 2: vaniljkräm

• Marsanpulver
• Mjölk

Egentligen ville jag göra en riktig vaniljkräm som man gör med vaniljstång men som sagt fanns det inte tid för det så jag fick fuska till det. Med marsanpulver är det bara att vispa pulver med mjölk (mycket mer pulver än vad man använder till vanlig vaniljsås för den ska vara fast!). Jag vet inte hur mycket jag använde, ca 2-3 dl mjölk och pulvret hällde jag bara i tills jag kände att det blev bra.

Garnering

• 5 dl vispgrädde
• 600 g jordgubbar

Skär jordgubbarna i tunna skivor (funkar dåligt med frysta jordgubbar, jag vet). Spara en fin, stor jordgubbe hel. Vispa grädden till ett fast skum. Täck hela tårtan med drygt hälften av grädden. Spritsa resten av grädden på sidorna och kanterna. Lägg en krans av jordgubbarna längst ut på tårtan och fortsätt jobba dig inåt tills tårtan är täckt. Placera den hela jordgubben i mitten. (Detta konstverk blir förmodligen mycket finare om man har färska jordgubbar.. Och lite mer tid till att vara petig).