nivran

 

Två läsare har frågat om mitt ihopimproviserade recept på kyckling i ugn serverat med couscous-paprika-something, receptet ihågkommet från min gamla blogg (jag är imponerad). Så här kommer det igen. Smakar verkligen delicious, men kom ihåg att turkisk yoghurt till är ett absolut måste.

• Kycklingfiléer
• Flytande Milda margarin
• Kryddor (salt, peppar, paprikapullver, grillkrydda osv)
• Couscous
• Paprika

Jag testade alltså att tillaga kyckligen på nästan samma sätt som jag gör lax, det vill säga inpackat i folie i ugnen. Voila, även med kyckling funkar det, den förblev så otroligt saftig! Man lägger alltså två längre aluminiumfoliebitar kors och tvärs i en form. Pensla foliepappret med Milda, lägg på filéerna. Skvätt eventuellt lite citronsaft över dem, krydda med valfria kryddor. Packa ihop folien till ett paket och in med det i ugnen (ca 45 minuter på 175 grader)

Under tiden: tillaga couscousen enligt anvisningarna på paketet. Skär en stor paprika i små bitar och stek det några minuter i smör i en stekpanna. Jag hällde på lite med gurkmeja så allt får en liten gul färg sen, men det är inte alls nödvändigt. När couscousen är klar, blanda med paprikan (i stekpannan eller direkt i en skål).

Servera med turkisk yoghurt och njut.

I ursprungsreceptet ska man ha marshmallows, men eftersom det inte går att hitta marshmallows utan gelatin så ersatte jag det med små marängbitar som jag gjorde hemma själv av äggvita och socker. Förutom det toppade jag hela kakan även med riven vit choklad. Jaa, vad ska man säga? Mörk choklad, vit choklad, massor med choklad, oreokakor, ett lager av maräng, chokladsås.. det stavas delicious!

Botten:

• 150 g smör
• 3 dl socker
• 1 dl kakao
• 2 tsk vaniljsocker
• 2 ägg
• 2 dl vetemjöl
• 1 förpackning Oreokakor

Fyllning & dekoration:

• 300 g vit choklad
• 100 g mörk choklad
• 100 g rumsvarmt smör
• 1-2 dl grädde
• 1 förpackning Oreokakor Mini
• 1 påse Marshmallows Mini (kan ersättas!)
• 1 dl chokladsås

Smält smöret och låt det svalna lite. Blanda i resten av ingredienserna (ett ägg i taget och avsluta med mjöl). Grovdela Oreokakorna och blanda ned i smeten. Häll smeten i en rund form, smörad och bröad. Grädda i 175 grader i ca 15 minuter, låt kakan svalna därefter. Finhacka chokladen till fyllningen, värm grädde i en kastrull och rör ner chokladen. Klicka i smör och rör till en jämn smet, låt svalna (koka upp om det inte tjocknar). Lägg marshmallows (alternativt marängbitar som jag använde mig av då marshmallows innehåller gelatin) på den gräddade kakan men spara lite till garneringen. Häll över fyllningen och häll på resterande marshmallows/annat, tryck ner minioreokakor lite varstans, ringla över chokladsås. Låt kakan svalna och stelna i kylen minst 2 timmar, den blir bara godare om den får stå någon dag.

 

Det finns dagar som flyger oss obemärkt förbi. De passerar likt främlingar i förbifarten och vi hinner knappt ägna en tanke åt att de överhuvudtaget finns där som en del av oss; av livet, av dåtiden, av nuet och framtiden. Varje dag formar oss på ett eller annat sätt till de vi kommer att vara, och likväl är varje dag gestaltad av skuggan av det som en gång var. Hela nuet är uppbyggt av det som varit och det som komma skall. Inför varje val och varje steg begränsar vi oss själva, medvetet eller omedvetet, i tanke och handling - allt på grund av tidigare beslut, konsekvenser, erfarenhet och lärdom. Likväl begränsas vi, medvetet eller omedvetet, i varje tanke och handling av bilden vi har på hur framtiden ska se ut.

Vi avsäger oss från vilja, önskan, längtan. Vi ger upp det våra hjärtan begär och vi avstår från det som känns svårast att avstå från. Vi lämnar stigar där fötterna vill vandra och vi vänder blicken från det vi älskar att beskåda. Allt detta för det förflutnas och det framtidas skull. Det är endast våra drömmar som är så fria, breda och djupa i den grad som vi klarar av att ge den dimensioner. Det är en tröst, det är något fint vi har att klamra oss fast vid när förnuftet övertygar hjärtat att släppa taget om det som vi åtrår, eller när vi förbjuder oss själva att ro på vidden av tankarnas frihet.

Så vi anstränger oss. Vi försöker undvika att tänka, begrunda och älta vårt förflutna. Vi tycker inte om det, den där känslan av maktlöshet, hinder och ofullkomlighet, känslan av tyngd och börda när vi inser hur många felsteg vi tagit i livet, eller hur många människor som vi har sårat genom våra handlingar, eller, framförallt, hur många människor som har sårat oss. Alla bär vi dem. Ärren av förflutna band, krossad vänskap, misslyckade äktenskap, trassliga relationer - till oss själva eller andra. Alla bär vi spåren av glömda begär, förlorat hopp, bortslarvade drömmar. Alla har vi ögonblick som bryter ner oss till tystnad, stormen som kom så plötsligt. Ärr, rynkor, spår, sår. Alla har vi dem. Under skinnet. På skinnet. Synligt. Dolt. I ögonen, i hjärtat. Bakom ett leende, i en salt droppe i ögonvrån. Vi tampas med nostalgin, och ingen vågar egentligen bekänna det.

Vi fokuserar på framtiden, inte lika begränsad som vårt nu, men mer avlägsen än någonting annat. Vem kan garantera att morgondagen gryr? Det är ändock en lugnande känsla, för när vi tänker på vår framtid och ovissheten den medför känner vi en trygghet - vi vet i alla fall att någonting väntar oss. Någonting vi kan förändra, kanske rätta till, möjligen förenkla. Nya vägar vi kan vandra. Vägar som kanske, kanske, kanske leder rätt nästa gång. Nästa gång är alltid en bättre gång, tror vi. Och bagaget som vi har med oss; bagaget från den svunna tiden som ligger långt bakom oss - fyllt av alla möjliga känslor vi inte kan härska över - just det bagaget kommer vi att bära som en riktlinje för att nästa gång fatta bättre beslut. Trampa rätt. Såra färre människor. Undvika att själva bli sårade. Leva ett liv i någorlunda harmoni.

Och vi tror.
Vi tror på att imorgon kommer vara bättre än idag. Enbart för att natten ska vara enklare att uthärda. Enbart för att ögonlocken inte ska kännas tunga som bly när det är dags för oss att slå upp dem. Vi törstar efter utvägar, möjligheter, lösningar, svar och botemedel. Somliga av oss lever genom att komma ihåg, somliga genom att glömma. Men vi alla har någonting gemensamt. Vi alla kämpar med varje andetag vi tar för att överleva oss själva, för att överleva vårt inre.

 

Chicken tikka masala (eller som min pappa kallar det: chicken tikva mašallah) är en av favoriträtterna på menyn i en indisk restaurang. Jag har gjort halvhjärtade försök hemma till att göra denna fantastiska rätt men då har jag fuskat till det genom antingen halvfabrikat (tikka masala såsen på burk) eller genom att köra på masala-kryddmixen och bara blanda i det med creme fraiche och kyckling. Givetvis blir resultatet aldrig lika gott eller smakar likadant som äkta vara, och för första gången har jag tagit mig tiden att tillaga chicken tikka masala på riktigt. Det var det värt!

Man börjar med marinaden:

• 500 g kycklingfiléer
• ½ dl naturell yoghurt
• ½ citron (2 msk citronsaft)
• 2 tsk curry
• 2 tsk gurkmeja
• 2 tsk chilipulver

Alla kryddor ovan kan ersättas med 2 msk färdig tandoori-kryddblandning istället. Blanda ihop yoghurt, kryddor och citronsaft i en bunke. Skär kycklingen i bitar och blanda ner i marinaden. Täck över bunken med plastfolie och marinera kallt (i kylskåp) minst 1 timme.

Masala-sås:

• 1-2 gula lökar
• Matolja för stekning
• 4 pressade vitlöksklyftor
• 3 msk riven färsk ingefära
• 1 msk curry
• 1 tsk chili
• 1 tsk spiskummin
• 2 msk tomatpuré
• 1-2 dl créme fraiche
• 2 dl vatten

Värm olja i en stekpanna med lite högre kanter. Hacka löken fint och fräs den på låg värme i några minuter. Tillsätt övriga ingredienser till såsen förutom créme fraiche och vatten. Låt det fräsa i någon minut för att smakerna ska komma fram. Späd med créme fraiche och vatten. Koka upp och koka under lock på svag värme i minst 30 minuter. Stek under tiden kycklingen i en annan stekpanna tills bitarna är genomstekta, man kan också tillaga det i ugnen ca 20 minuter på 200 grader (vilket jag gjorde). Lägg ner kycklingen i såsen och koka några minuter till. Smaka av och krydda mer vid behov. I Dubai köpte jag med mig hem en burk riktig tikka masala krydda på Spice Souk (en marknad med kryddor!), så jag hade i någon tesked även av den kryddan för att piffa till smaken ännu mer.

Servera med ris.. och naan-bröd, äkta ska det ju vara.

 

Igår improviserade jag ihop en "lisnata" pogaca och Gud vad gott det blev! Pogaca i alla former och varianter är gott men just lisnate pogace är something special. Smöret mellan varje lager ger en så härlig smak och de blir "luftiga", inte som vanligt bröd. Med sir, sudzuka och paradajz blev det vår kvällsmat.

Det ni ser på bilden är den minsta plåten som är typ 19x25 cm något, dvs en mini-pogaca. Vill man ha en stor får man dubbla receptet.

 

Degen

• 3 dl fingervarm mjölk
• 2 msk olja
• 1 ägg
• 1 tsk salt
• ½ tsk socker
• 7-8 dl vetemjöl
• 1 msk torrjäst

• 50-100 g rumsvarmt margarin
• 1 ägg 
• Vallmofrön alt. sesamfrön

Dela sedan degen i tre lika stora bollar, knåda igenom dem och kavla ut varje deg så tunnt som möjligt. Bred över ett lager rumsvarmt margarin och rulla sedan ihop från den ena änden till den andra. Nu har man tre avlånga rullar - väv ihop dem lite hur du vill (ett tips är att fläta) i en oljad plåt och låt jäsa till dubbel storlek. Pensla med ägg och strö över frön, grädda i 200 grader i ca 10 minuter och därefter ytterligare ca 30 minuter på 175 grader. När/om brödet får tillräckligt med färg - lägg över aluminiumfolie så det inte fortsätter brännas.

En fråga, vad är en riktig muslim? Kan man kalla sig muslim bara för att man fastar under ramadan, kanske till och med tar på sig en slöja någon dag under den tiden men resten av året lever man i synd och gör exakt allt som islam säger emot..

För att kalla sig muslim behövs egentligen bara en enda sak; att avlägga trosbekännelsen om att det inte finns någon Gud utom Allah och att Muhammed är Hans sändebud (Ashadu an la ilaha ill'Allah wa ashadu anna Muhammadun rasulullah). Att kalla sig muslim bara för att man kommer från ett muslimskt land och bär ett muslimskt namn och har en muslimsk familj och firar Bajram och kanske till och med går till moskén då och då eller fastar av någon anledning - inget av det spelar någon roll för man kan INTE kalla sig muslim såvida man inte uppriktigt tror på Gud. Jag har träffat många som kallar sig muslimer men samtidigt förnekar Guds existens eller är agnostiker, och det går alltså absolut inte ihop! Förstår inte hur man tänker där överhuvudtaget. Så långt håller jag med om att man inte kan kalla sig muslim om man inte uppfyller det enda kravet som faktiskt gör en till muslim. Däremot.. avlägger man trosbekännelsen och tror på den uppriktigt (det vill säga inte bara med ord utan även med hjärtat) så, ja, man är då muslim.

En kort inflikning bara; med ovanstående (tron på Allah) följer även tron på Hans änglar, Hans böcker, Hans profeter, domedagen och tron på att allt som sker, sker med Guds vilja och tillåtelse och att Han i förväg känner till allting.

Vad man sedan gör med sitt liv är upp till varje enskild individ och det är något mellan denne och Gud. Vi små människor ska akta oss från att döma varandra, det är inte vårat jobb och ingen av oss vet vad som döljer sig i en annan människas hjärta. Endast Gud vet och Han känner till alla våra handlingar, tankar och avsikter - och endast Han har rätten att döma oss och endast Han vet vem som sannerligen är en muslim, eller inte. Ja, en muslim SKA underkasta sig Gud och följa Koranen och sunnah. En muslim ska följa de fem pelarna. En muslim ska undvika allt det som är förbjudet för oss och göra det som är påbjudet, en muslim ska undvika att synda - inte bara under Ramadan utan varje dag om året. Men jag är starkt av den åsikten att ingen har rätt att säga till någon annan att han/hon inte är muslim eftersom han/hon inte gör detta i praktiken, så länge han/hon bär trosbekännelsen i sitt hjärta.

Så mitt svar på din fråga är, ja, självklart kan man kalla sig muslim då, men är man en bra muslim? Det är en fråga vi alla bör ställa oss - inte om någon annan men oss själva. Det finns olika grader/nivåer av tro, vi kan inte gå runt och peka och säga att den som syndar så och så mycket får inte längre kalla sig muslim, för vem är vi att bestämma något sådant? Ingen av oss lever perfekta, syndfria liv. Och jag anser att vi måste kunna se det bästa i människor. Inte det sämsta. Jag har märkt att det är så typiskt bland i alla fall bosnier att döma andra och säga "Åh vad gör hon här i moskén, hon som brukar festa och dricka varje helg, ska hon nu komma hit och leka muslim?" istället för att se det från det omvända hållet; åh hon har fått upp ögonen för Islam genom att komma till moskén ikväll, må Gud visa henne den rätta vägen och göra hennes nästa steg ännu större! Om någon fastar under Ramadan men syndar resten av året - jag säger inte att det är okej men det är fortfarande någonting, där finns potential, och vem vet.. kanske Gud sänker sin barmhärtighet och förlåtelse över denna människa mer än till mig eller dig i framtiden? Med Guds vilja kanske den som man förväntar sig av minst blir en bättre muslim imorgon än den som hela sitt liv försökt praktisera Islam?

Att tänka dömande eller nedvärderande om någon annan (exempelvis det där med att "vad gör hon i moskén..") kan kosta oss mycket. Ens högfärdighet kan vara en större synd än någon annans drickande. Ett lärorikt exempel (av många); på profetens (saw) tid kom det en gång en ökänd tjuv till moskén för att be och han ställde sig bredvid en man med mycket gott rykte. Mannen med gott rykte tänkte "Vad har den här smutsiga tjuven att be för, han har ställt sig här bredvid mig och förstör mitt rykte!" medan tjuven tänkte tanken "Åh Gud, förlåt mig för att jag, som är en syndare, står här bredvid den här mannen och förstör hans rykte". När de hade bett klart kom profeten Muhammed (saw) fram till dem båda och sa: "Allah har uppenbarat för mig att ni båda två står på ruta ett nu." Gud förlät tjuvens ALLA tidigare synder och raderade den ansedda mannens alla goda gärningar, enbart på grund av tankarna de tänkte. Som sagt, sådana tankar och uttalanden kan kosta oss mycket.

Så kom ihåg, vi människor får påminna, men aldrig på ett dömande sätt. Endast Allah är den som dömer; den enda rättvisa domaren.

 

Receptet ger ca 20 medelstora köttbullar.

 

Det här kallar vi i Bosnien för ćuftete, på svenska blir det väl köttbullar. Mitt recept är inget mindre än (mammas) köttbullar i tomatsås. Ja, jag har min mor och far att tacka för mycket god mat och kakor. Till potatismos är det här är i alla fall definitivt bland det godaste man kan servera! Vattnas i munnen bara jag tänker på det..

Köttbullar

• 0,75 dl ströbröd
• 1 dl vätska (vatten eller mjölk)
• 500 g nötfärs
• 1,5 tsk salt
• 1 gul lök
• 1-2 vitlöksklyftor
• 1 ägg
• 1,5 krm svartpeppar
• Paprikapulver, kött & grill-krydda
• Mjöl att rulla runt
• Rapsolja för stekning

Tomatsås

• 4 msk mjöl
• 1 pkt passerad tomat a 500 g
• 2 msk tomatpuré
• Salt, paprikapulver, svartpeppar och en nypa socker

När köttbullarna är klara, sänk ner dem försiktigt i en kastrull med kokande vatten och låt småkoka på låg värme. Under tiden, gör såsen genom att blanda ner mjöl och paprikapulver med spiralvisp i den oljan som använts för stekning (dvs i stekpannan). Lägg ev. till en skvätt olja. Häll i de passerade tomaterna och tomatpuré, vispa konstant. Häll över vattnet från kastrullen (så mycket som man vill ha, jag brukar ha sås så att nästan hela stekpannan fylls - men kom ihåg att nivån höjs när köttbullarna läggs i). Smaka av med socker, salt och peppar. Lägg försiktigt över alla köttbullar i stekpannan igen. Låt småkoka under lock på svag värme en kort stund. 

Servera med potatismos (eller om man nu föredrar något annat), sen återstår det bara att njuta av varje tugga.

Fördomarna kring en kvinnas värde i Islam är många, men vi kan börja där allting börjar - födelsen av en flicka. En fördom om Islams synsätt på kvinnan är att Islam skiljer mellan flickor och pojkar respektive kvinnor och män. Många tror att flickor är mindre önskade eller anses mindre värda och att söner är att föredra. Sanningen är att Islam lär att båda könen är lika värda och jämställda inför Allah. Att få en dotter anses som en stor lycka och ett stort ansvar. Islam lär att man inte får bli mindre glad om man får veta att man väntar en flicka eller föder en flicka (de som reagerar så fördöms av Gud i Koranversen ovan) - barnet är från Allah och är lika mycket värt och ska vara lika önskat som en son.

Förr i tiden tillämpades en hemsk sed i många delar av världen: att mörda ett nyfött flickebarn genom att begrava henne levande. Denna sed, som inte baseras på några religiösa grunder, var speciellt vanlig i den förislamiska arabvärlden. Islam förbjöd dessa barbariska handlingar och det är tack vare Islam som utövandet av detta upphörde i arabländerna, och det var även Islam som höjde flickors/kvinnors status där. Däremot är det, tyvärr, fortfarande vanligt på andra ställen som till exempel Indien (alltså, bland icke-muslimer), där även över en miljon aborter sker årligen på foster som visar sig vara flickor!

Frågan om barns rättigheter blev inte aktuellt i västvärlden förrän under slutet av 1800-talet då Storbritannien formulerade en nationell lagstiftning som skulle skydda barn från att behandlas illa. Islam gav barn rättigheter och kritiserade illa behandling av barn redan för 1400 år sedan. Profeten Muhammed (saw) talade alltid om rättvisa och vänlighet mot barn, oavsett kön. Det kunde vara så små saker. En gång satt profeten (saw) med en följeslagare vars son kom dit, mannen kysste sin son och satte honom i sitt knä, varefter hans dotter kom men han satte henne bara vid sin sida. Profeten (saw) vände sig då till mannen och sa att han handlat orättvist, att han borde ha behandlat sin dotter likadant, kysst henne och satt även henne i sitt knä. Profeten (saw) själv älskade sina döttrar väldigt högt. Varje gång hans dotter Fatima kom in där han satt reste han sig upp, framför alla, gav henne en puss och lät henne sitta på hans favoritplats där han hade suttit. Det finns många hadither som återberättar hur kärleksfull och omsorgsfull profeten (saw) var, inte bara gentemot sina egna döttrar utan även andra barn - både pojkar och flickor, och hans handlingar är exemplariska för dagens muslimska pappor.

Födseln av en flicka anses alltså absolut inte som någon dålig nyhet, tvärtom. Profeten Muhammed (saw) sa: "Vem som helst som har en dotter och som han inte begraver levande, förödmjukar (förolämpar eller nedvärderar) henne, och inte ger sin son företräde över henne, en sådan person kommer att beviljas Paradiset av Gud." Är det ett tillräckligt bevis på att det i Islam är en plikt för föräldrarna att visa godhet, ömhet och rättvisa gentemot sina döttrar och älska dem minst lika mycket soIm sina söner - om man kan förtjäna paradiset genom att behandla sin dotter väl?

 

Det finns mycket man kan göra med kladdkakor! Igår bjöd jag på kladdkaka med mint-touch av after eight.

• 4 st ägg
• 5 dl socker
• 2 tsk vaniljsocker
• 8 msk kakao
• 3 dl vetemjöl
• 200 g smör
• 13 after eight bitar

Ställ ugnen på 175 grader. Smält smör och after eight på svag värme i kastrull (så inte chokladen bränner vid, annars kan man alltid smälta after eight-bitarna över ett vattenbad för att vara på den säkra sidan). Smörj och bröa en rund tårtform (26 cm). Vispa försiktigt samman ägg, socker, vaniljsocker, kakao och mjöl. Ha till sist i smöret. Grädda mitt i ugnen i ca 30 minuter. Kladdkakor är godast när de får stå kallt ett tag. Servera varje bit med grädde och en after eight som dekoration.