nivran

 

"Han låter de två stora vattenmassorna röra sig fritt och mötas; mellan dem [har Han likväl dragit] en skiljelinje som

de inte kan överskrida. Vilket verk av er [allsmäktige] Herre vill ni båda då förneka?"

 

"Och det är Han som låter de två stora vattenmassorna röra sig fritt - den enas [vatten] är sött och släcker törsten och

den andras är salt och bittert - och som har rest ett hinder mellan dem, en skiljelinje som de inte kan överskrida."

 

Med hjälp av avancerad utrustning (som mäter temperatur, salthalt, densitet etc) är detta något som vetenskapen upptäckt först på senare tid, det vill säga att det finns ställen där två olika hav möts men en barriär mellan dem hindrar dem från att blandas - trots vågor, starka strömmar och tidvatten. Ändå nämns det i Koranen redan för 1400 år sedan. Allah is truly the Creator!

"Mi cemo vas dovoditi u iskusenje malo sa strahom i gladovanjem, i time sto cete gubiti imanja, zivote i ljetine. A ti obraduj izdrzljive,
one koji, kad ih kakva nevolja zadesi, samo kazu: "Mi smo Allahovi i mi cemo se Njemu vratiti!" Njih ceka oprost od Gospodara
njihova i milost; oni su na pravom putu!"
Al Baqarah, 2:155-157

When she is a daughter, she opens a door of Jannah for her father. When she is a wife, she completes half the Deen of her husband. When she is a mother, Jannah lies under her feet.

"If everyone knew the true status of a Muslim woman in Islam, even the men would want to be women."
Shaykh Akram Nadawi

En fråga, vad är en riktig muslim? Kan man kalla sig muslim bara för att man fastar under ramadan, kanske till och med tar på sig en slöja någon dag under den tiden men resten av året lever man i synd och gör exakt allt som islam säger emot..

För att kalla sig muslim behövs egentligen bara en enda sak; att avlägga trosbekännelsen om att det inte finns någon Gud utom Allah och att Muhammed är Hans sändebud (Ashadu an la ilaha ill'Allah wa ashadu anna Muhammadun rasulullah). Att kalla sig muslim bara för att man kommer från ett muslimskt land och bär ett muslimskt namn och har en muslimsk familj och firar Bajram och kanske till och med går till moskén då och då eller fastar av någon anledning - inget av det spelar någon roll för man kan INTE kalla sig muslim såvida man inte uppriktigt tror på Gud. Jag har träffat många som kallar sig muslimer men samtidigt förnekar Guds existens eller är agnostiker, och det går alltså absolut inte ihop! Förstår inte hur man tänker där överhuvudtaget. Så långt håller jag med om att man inte kan kalla sig muslim om man inte uppfyller det enda kravet som faktiskt gör en till muslim. Däremot.. avlägger man trosbekännelsen och tror på den uppriktigt (det vill säga inte bara med ord utan även med hjärtat) så, ja, man är då muslim.

En kort inflikning bara; med ovanstående (tron på Allah) följer även tron på Hans änglar, Hans böcker, Hans profeter, domedagen och tron på att allt som sker, sker med Guds vilja och tillåtelse och att Han i förväg känner till allting.

Vad man sedan gör med sitt liv är upp till varje enskild individ och det är något mellan denne och Gud. Vi små människor ska akta oss från att döma varandra, det är inte vårat jobb och ingen av oss vet vad som döljer sig i en annan människas hjärta. Endast Gud vet och Han känner till alla våra handlingar, tankar och avsikter - och endast Han har rätten att döma oss och endast Han vet vem som sannerligen är en muslim, eller inte. Ja, en muslim SKA underkasta sig Gud och följa Koranen och sunnah. En muslim ska följa de fem pelarna. En muslim ska undvika allt det som är förbjudet för oss och göra det som är påbjudet, en muslim ska undvika att synda - inte bara under Ramadan utan varje dag om året. Men jag är starkt av den åsikten att ingen har rätt att säga till någon annan att han/hon inte är muslim eftersom han/hon inte gör detta i praktiken, så länge han/hon bär trosbekännelsen i sitt hjärta.

Så mitt svar på din fråga är, ja, självklart kan man kalla sig muslim då, men är man en bra muslim? Det är en fråga vi alla bör ställa oss - inte om någon annan men oss själva. Det finns olika grader/nivåer av tro, vi kan inte gå runt och peka och säga att den som syndar så och så mycket får inte längre kalla sig muslim, för vem är vi att bestämma något sådant? Ingen av oss lever perfekta, syndfria liv. Och jag anser att vi måste kunna se det bästa i människor. Inte det sämsta. Jag har märkt att det är så typiskt bland i alla fall bosnier att döma andra och säga "Åh vad gör hon här i moskén, hon som brukar festa och dricka varje helg, ska hon nu komma hit och leka muslim?" istället för att se det från det omvända hållet; åh hon har fått upp ögonen för Islam genom att komma till moskén ikväll, må Gud visa henne den rätta vägen och göra hennes nästa steg ännu större! Om någon fastar under Ramadan men syndar resten av året - jag säger inte att det är okej men det är fortfarande någonting, där finns potential, och vem vet.. kanske Gud sänker sin barmhärtighet och förlåtelse över denna människa mer än till mig eller dig i framtiden? Med Guds vilja kanske den som man förväntar sig av minst blir en bättre muslim imorgon än den som hela sitt liv försökt praktisera Islam?

Att tänka dömande eller nedvärderande om någon annan (exempelvis det där med att "vad gör hon i moskén..") kan kosta oss mycket. Ens högfärdighet kan vara en större synd än någon annans drickande. Ett lärorikt exempel (av många); på profetens (saw) tid kom det en gång en ökänd tjuv till moskén för att be och han ställde sig bredvid en man med mycket gott rykte. Mannen med gott rykte tänkte "Vad har den här smutsiga tjuven att be för, han har ställt sig här bredvid mig och förstör mitt rykte!" medan tjuven tänkte tanken "Åh Gud, förlåt mig för att jag, som är en syndare, står här bredvid den här mannen och förstör hans rykte". När de hade bett klart kom profeten Muhammed (saw) fram till dem båda och sa: "Allah har uppenbarat för mig att ni båda två står på ruta ett nu." Gud förlät tjuvens ALLA tidigare synder och raderade den ansedda mannens alla goda gärningar, enbart på grund av tankarna de tänkte. Som sagt, sådana tankar och uttalanden kan kosta oss mycket.

Så kom ihåg, vi människor får påminna, men aldrig på ett dömande sätt. Endast Allah är den som dömer; den enda rättvisa domaren.

Fördomarna kring en kvinnas värde i Islam är många, men vi kan börja där allting börjar - födelsen av en flicka. En fördom om Islams synsätt på kvinnan är att Islam skiljer mellan flickor och pojkar respektive kvinnor och män. Många tror att flickor är mindre önskade eller anses mindre värda och att söner är att föredra. Sanningen är att Islam lär att båda könen är lika värda och jämställda inför Allah. Att få en dotter anses som en stor lycka och ett stort ansvar. Islam lär att man inte får bli mindre glad om man får veta att man väntar en flicka eller föder en flicka (de som reagerar så fördöms av Gud i Koranversen ovan) - barnet är från Allah och är lika mycket värt och ska vara lika önskat som en son.

Förr i tiden tillämpades en hemsk sed i många delar av världen: att mörda ett nyfött flickebarn genom att begrava henne levande. Denna sed, som inte baseras på några religiösa grunder, var speciellt vanlig i den förislamiska arabvärlden. Islam förbjöd dessa barbariska handlingar och det är tack vare Islam som utövandet av detta upphörde i arabländerna, och det var även Islam som höjde flickors/kvinnors status där. Däremot är det, tyvärr, fortfarande vanligt på andra ställen som till exempel Indien (alltså, bland icke-muslimer), där även över en miljon aborter sker årligen på foster som visar sig vara flickor!

Frågan om barns rättigheter blev inte aktuellt i västvärlden förrän under slutet av 1800-talet då Storbritannien formulerade en nationell lagstiftning som skulle skydda barn från att behandlas illa. Islam gav barn rättigheter och kritiserade illa behandling av barn redan för 1400 år sedan. Profeten Muhammed (saw) talade alltid om rättvisa och vänlighet mot barn, oavsett kön. Det kunde vara så små saker. En gång satt profeten (saw) med en följeslagare vars son kom dit, mannen kysste sin son och satte honom i sitt knä, varefter hans dotter kom men han satte henne bara vid sin sida. Profeten (saw) vände sig då till mannen och sa att han handlat orättvist, att han borde ha behandlat sin dotter likadant, kysst henne och satt även henne i sitt knä. Profeten (saw) själv älskade sina döttrar väldigt högt. Varje gång hans dotter Fatima kom in där han satt reste han sig upp, framför alla, gav henne en puss och lät henne sitta på hans favoritplats där han hade suttit. Det finns många hadither som återberättar hur kärleksfull och omsorgsfull profeten (saw) var, inte bara gentemot sina egna döttrar utan även andra barn - både pojkar och flickor, och hans handlingar är exemplariska för dagens muslimska pappor.

Födseln av en flicka anses alltså absolut inte som någon dålig nyhet, tvärtom. Profeten Muhammed (saw) sa: "Vem som helst som har en dotter och som han inte begraver levande, förödmjukar (förolämpar eller nedvärderar) henne, och inte ger sin son företräde över henne, en sådan person kommer att beviljas Paradiset av Gud." Är det ett tillräckligt bevis på att det i Islam är en plikt för föräldrarna att visa godhet, ömhet och rättvisa gentemot sina döttrar och älska dem minst lika mycket soIm sina söner - om man kan förtjäna paradiset genom att behandla sin dotter väl?

"Gospodaru nas, ne dopusti srcima nasim da skrenu, kad si nam vec na pravi put ukazao."
Ali' Imran, 3:8

Blagoslovi, Boze, roditelje moje. Podari im najljepse od milosti Svoje. Podari im vjeru, iskrenost u svemu. Budi im Pomagac u svakom trenu. Nadahni me znanjem obaveza prema njima. Poduci me lijepim ophodjenjem prema svima, i daj mi da znanje sprovedem u djelo, onako kako si Ti zadovoljan sa tim. Ispuni me ljubavlju prema njima i podaj mi da im odana budem. Ucini mi radoscu poslusnost njima vecom od sna pospanog i od pica zednom, da zelja njihova nad mojom bude zadovoljstvo iznad zadovoljstva moga. I da drzim i malu njihovu dobortu velikom, a svoju dobrotu malom, makar velika bila.

Boze! Utisaj mi glas pred njima i ucini im prijatnim govor moj. Omeksaj mi srce njeznoscu prema njima i obrati me u iskrenog druga njihovog. Na Dan stajanja, o Boze Vjecni, pohvali i nagradi ih za odgoj moj. Sacuvaj ih od propasti u bezdanu pustom, kao sto su oni mene u djetinjstvu cuvali. Oprosti mi Boze sve grijehe moje, ako sam im ikad zlo nanjela od mene, ili njihovo pravo zanemarila. Ucini da to uveca dobra djela njihova. Oprosti im ako su u odgoju mome zanemarili nesto ili zaboravili na to, zivot su tezak zivjeli, ali su iskreni i odani prema Tebi bili. O, Ti, koji mijenjas zla u mnostvo dobrih djela.. Ako su rijecju pogrijesili prema meni, ili djelom neumjerenim sa mnom pravo zanemareno ili obaveza neispunjena - halaljujem im to i molim Te, oprosti i Ti, pa otkloni od njih zlu posljedicu toga. Namjera im je, znam, najiskrenija bila, a Ti si covjeka slabasnim stvorio. I ne uzmi im za grijeh taj hal prema meni, bili su zaokupljeni podizanjem mene, teskocom napora u mome cuvanju, ustezanje od usta sebi samih da bi osigurali i dali boljitak meni. Nikad ne mogu poreci njihovo pravo prema meni, ispuniti svoje obaveze prema njima, niti izvrsiti duznost aluzenja njima, pa makar zivjela i stotinama godina.

Boze! Nemoj me smjestiti na Dan suda medju ljude koji ne postuju roditelje svoje. U Danu kada ce svakoj dusi biti nadoknadjeno, nepravde nece biti, samo zaslugom ucinjeno. Roditelje moje medju odabranim stavi, i daj mi da se u namazima njih sjetim, u svakom vremenu i u nocima za njih molim, svakome sahatu dana moga.

Boze! Oprosti im uz moju dovu za oprost, oprosti im mojom odanoscu prema Tebi. Budi zadovoljan sa njima i ucini miloscu Tvojom da dosegnu prebivaliste Dzennetu'l-firdevsa. Ako oprost Tvoj dosegne prvo do njih, ucini ih posrednicima za mene. A ako oprost Tvoj prvo dosegne mene, ucini me zagovornikom za oprost njihov. Da budemo sakupljeni u milosti Tvojoj u Dzennetu - kuci darezljivosti Tvoje, sa Resulullahom i odabranima, na mjestu oprosta Tvoga I milosti Tvoje.. Jer Ti si Vlasnik tog obilja trajnog.

Neka Ti je Vjecna slava i hvala.